 När man möter en buss som det står "VITTSKÖVLE BUSS" på, vet man att man möter en av bussarna från Olssons buss i Vittskövle.
Företaget startades så tidigt som 1923, mera exakt den 7 februari, och är ett av landets äldsta som varit familjeägt allt sedan starten och fortfarande ägs av samma familj.
Grundaren hette Edvin Olsson, och var en föregångsman när det gällde att transportena passagerare på landsväg.
Den svåra depression som drabbade landet i början av 1920-talet, kom som en blixt från klar himmel, och ställde alla värden och värderingar på ända. Arbetslösheten for i höjden och hamnade väldigt snart i närheten av 25%. Företag slog igen och konkurserna duggade tätt.Det ekonomiska klimatet hårdnade och konkurensen blev knivskarp. Mitt i bedrövelsen kunde folk konstatera att trots värdeförändringar fick man klara av sina skulder efter det gamla värdet vilket innebar oerhörda påfrestningar för somliga.
Mitt i denna bistra verklighet startade således Edvin Olsson sitt bussföretag, och kom igång med linjen Brösarp-Kristianstad som dock kortades ner efter en tid och fick sträckningen Vittskövle-Kristianstad via Gärds Köpinge och Norra Åsum.
Då som nu hade olika myndigheter synpunkter på hur vanliga människor skulle förfara, vilket innebar att busslinjens sträckning ändrades till att i stället gå över Gringelstad och Ugerup. Anledningen var, menade man, att busslinjen konkurrerade för starkt med järnvägen.
När kriget var slut, kunde dock den första linjen via G.Köpinge-N.Åsum återupptas.
Edvin Olssons kreativitet när det gällde erbjudande av transporttjänster var stor, och eftersom han kände de flesta människorna längs färdvägen fick han efterhand massor med transportuppdrag av olika slag. Hans motto: "Allt för kunden," kunde bli ganska ansträngande eftersom uppdragen kunde handla om allt från levande höns och kaniner i burar, långa järnrör och reservdelar till olika maskiner åt bysmederna längs färdvägen, till varor för lanthandeln m.m. Långgodset lastades på busstaket, vilket innebar mycket klättrande upp och ner för chauffören.
Efter hand blev busslinjen mäkta populär, mycket tack vare Edvin själv och hans glada sätt och sin serviceanda. Vid stora trafiktoppar inför storhelger o.dyl, tog Edvin släkten till hjälp, och sålunda ingick svågrarna Gösta och Erik Hilm snart i gänget kring Olssons buss i Vittskövle.
Edvin Olsson var under hela sin karriär mycket noga med skötseln av sina bussar,både vad det gäller utseende och funktion. Han var väldigt förtjust i nya bussar, och sålde sina begagnade till företag som personalbussar eller som skolbussar. Efterson Olssons Vittskövlebussar alltid hade samma färgsättning, kändes företagets fordon lätt igen. Även om bussen var såld till annat företag och Olssons firmanamn var övermålat, blev bussarna ofte identifierade som Olssons bussar från Vittskövle, vilket gav reklam åt företaget.
|
NÅGOT OM FORDONEN.
Den första bussen i företaget var en TT-Ford, och karossen var lik en större glasveranda som satts på hjul. Året var 1923. Högsta ttillåtna passagerarantal var 13, och detta tal var inget olyckstal för Edvin Olsson, som kunde befodra människor med denna buss i många år.
Ett orginalbygge som hette REO, en amerikansk buss. Man skiljer på orginalbyggda bussar som i sin helhet byggts på fabrik, och specialbyggen, där karossen byggts på orginalchassi av lokala karosserifabriker.
1933 kom så skönheten,en orginalbyggd BROCKWAY med 29 sittplatser. När bussen första gången rullade in på bussrorget i Kristianstad, var det många bussägare som höll på att tappa hakan. Detta var inget mindre än en sensation, och det kunde nog skönjas en del avundsjuka i blickarna när skönheten skärskådades.
1934 kom nästa buss, en CHEVROLET, lätt snabbuss som kunde sättas in som reserv på linjerna när de större bussarna var på långfärd.
1936 köper Edvin sin första VOLVO, en torpedbyggd buss med karossen byggd av Fjälkinge karosserifabrik. En tyngre buss med större antal sittplatser, lämplig för långfärder.
1937 kom ännu en ny lättbuss som användes som extrabuss på linjerna och som transportör av fotbollslag och orienterare.
1939 kom den första frambyggda bussen, även kallad bulldoggen. Detta var ännu en VOLVO, och karossen byggdes i Tomelilla av Hanssons karosserifabrik. Eftersom kriget kom var bussen inte många månader gammal när den utrustades med gengas. Först monterades ett s.k. TG-aggregat (TG står för trägas), men Edvin som var noggrann man hade hört från säker källa att ett Svedlund kolaggregat i längden skulle bli det mest ekonomiska, varför det oanvända TG-aggregatet ersattes med ett Svedlund kolaggregat. Jämfört med dagens penningvärde var investeringen av gengas som kostade runt 10.000:- kollosal, men under resten av kriget, i avsaknad av bensin, lärde man sig att köra med gengas. Gengasaggregaten modifierades i ett rasande tempo när behovet var som störst, och moderna aggregat som eldades med ved hann monteras och användas innan kriget tog slut och bensinen återvände. Edvins son Stig berättar att efter skolan fick han hjälpa till att hugga gasved.
|
Andra generationen
1963 övertog sonen Stig och hans hustru Karin företaget, som snart kunde låta en ny verksamhet växa fram. Det blev mer och mer populärt att göra bussresor till utlandet och detta innebar nya långfärdsbussar och nya resmål. Många nya resmål kom till efter det att TV-program visats från olika platser i Europa. Österrike blev ett populärt resmål såväl vinter, under skidsäsongen, som under sommaren. Inköpsresor till Danmark har också blivit populära. Bussarnas komfort har ökat i takt med avstånden till resmålen och dessa blir bara fler och fler.
Stig Olsson tycker att Österrike är favoritresmålet: -"Detta kan man inte se sig mätt på och det kvittar om det är vinter eller sommar, där är alltid lika vackert."-
|
